tårtkalas.

2008-10-31 | 15:33:15
Grattis Emillusen 18 ååår!!!

Just nu sitter Annelie och äter en bulle och sniffar på parfym, Ida, Kriko och Emil spelar kort på golvet och jag sitter i Emils säng under hans täcke. Jag mår så äckligt bra! För några minuter sen så låg jag och sov, skönt har jag det just nu! Vi har firat honom med tårta, bullar och presenter. Han har blivit så stor, den grabben!

Om ett litet tag så ska jag, Annelie och Kriko köra hem till honom för att hämta hans saker och sedan blir det att köra hem till mig och göra en relativt snabb middag. Har lovat Annelie att köra henne till Robertsfors så att hon är där kl 17 och då passar Kriko på att följa med. Det verkar som om han ska följa med mig och se på när jag ska sjunga, men... det får vi se hur det blir med den saken!

Men innan jag ska sjunga så ska jag fara och hälsa på min stackars pojke som ligger hemma och har migrän. Han skulle också varit här, men sån tur hade jag inte.

Nu måste vi börja kila. Ciao!



Seal - Get it together

resention.

2008-10-31 | 11:12:15
Okej, hur var Bond-filmen Quantum of Solace?

Jag är ingen Bondfantast, men jag kan ändå uppskatta de filmerna. Dock tycker jag inte att den här var så bra!? Jag vet inte, men något saknades i den. Vi spekulerade igår om att det nog var för att han inte hade någon cool bil som började flyga, bytte form och övergick till ultraspeed när han tryckte på en knapp. Sånt är viktigt!

Men kvällen var ändå go! Sällskapet var inte att klaga på:


Självklart fick jag fina poser när kameran började gå runt!


Sen hittade vi en söt liten pojke längst bak i stora bilen.


Men vi fortsatte posa. That's our thing, you know.


Kim och Kriko ville fara till Statoil för att se om "deras brud" skulle
stå i kassan, och tror ni inte hon gjorde det? Nöjdapojkar_90!




Bond, massamassa ätbart och sjukt bra sällskap.
Bra kväll!



Augustana - Sweet and low

brottning.

2008-10-30 | 20:38:09
Jag skulle gärna vilja försöka förklara vad som händer just nu i mitt rum. Men... jag har insett att det är = mission impossible.

Min bästa vän och min pojkvän ligger just nu och brottas på golvet. De har ingen aning om varför, men just nu gör Annelie ifrån sig ljud som jag aldrig har hört förut! Det tjuts, skrattas, skriks, pips, morras, stånkas och görs bebisröster.

Eftersom Alexander var på väg att byta
tröja så ser denna bilden inte så bra ut,
men jag måste ju visa vad som händer.

Vi ska fara och se på Bond-premiären ikväll!! Impulsivt - men roligt! Om ca två timmar så kommer Kim och hämtar oss med bilen. Det blir jag, Annelie, Alexander, Kriko, Kim och Sandra!





Jonas Brothers - Burning up


vila.

2008-10-29 | 23:09:12
Jag vet. Jag har inte skrivit, även fast jag varit hemma nu i två dagar.

Vad trött jag blir av att.. jag vet inte. Av att finnas till? Jag är verkligen jätteglad över att vara hemma, men det är jobbigt att inte kunna göra någonting. Idag drabbades jag av det faktum att jag faktiskt kanske är rätt sliten efter sjukhusvistelsen. En sådan enkel grej som att dammsuga mitt rum och att direkt efter det gå upp i trappan blev för mycket, det trodde jag inte. Blev kallsvettig och lite yr. Intressant.

Imorgon var det tänkt att jag skulle gå på stan med Annelie och Alexander, men nu har jag fått order om att stanna hemma. Buää!! Men det är okej, jag får överleva det. Ska försöka använda tiden till att vila (ja, du läste rätt Annelie) och till att göra små, enkla nyttiga grejer. Jag menar, man ska göra det bästa av situationen.

För en halvtimma sedan så pussade jag min pojke hej då. Idag var dag nr 24 som vi var med varann på raken. Snart närmar vi oss en månad med dagligt umgänge/träffar! Olala!

Nu ska jag se en Disneyfilm (lagomt lång och lagomt moget) och sedan ska jag sova med Håkan. Håkan är min nallebjörn som jag fick på sjukhuset. Han är go. Otroligt go.




Taylor Swift - White horse

sjukhus.

2008-10-27 | 16:09:46
Så ägd jag blev.

Min brist på blogginlägg är inte på grund av noll ork eller något sådant, utan kom just hem efter att ha legat på Kirurgen 1 i tre dagar.

Jag ska försöka göra ett försök att berätta:
När jag pratade med sjukvårdsrådgivningen i lördags om mina magsmärtor så sa de åt mig att åka in till akuten direkt. Gick upp och försökte övertala mamma om att jag var okej och att de ändå inte skulle göra någonting om vi åkte in. Men ni vet hur mammor är... när till och med min lillebror började övertala mig om att åka in till sjukhuset så började jag omprioritera och överväga att fara in.

Sagt och gjort. Jag och mamma tog bilen in till NUS och for till akuten. Efter ynka 35 minuters väntan så fick jag komma in, trots ett fullt väntrum. En undersköterska tog blodtrycket på mig, som var normalt, och gick sedan iväg. Efter ytterligare 35 minuter så kom hon tillbaka till rummet och tog blodprov på mig. Detta var första gången i mitt 18-åriga liv som jag tog blodprov. Tog ett djupt andetag och så.. *stick*........ i survived!!!! Det gick bara bra, så jag var redigt nöjd. Hon gick då iväg med proverna och sa att en läkare skulle komma och kolla på mig.

När vi hade suttit i rummet i en timma så kom hon tillbaka och sa att han hade gått och ätit men var på väg. Så vi väntade...

Jo då, visst kom läkaren. Efter fyra timmar. Så efter fyra timmars lång väntetid i det lilla rummet så kom han. Berättade om min smärta i buken, främst nere i höger hörn och runt naveln, så han började klämma och känna. Pain, pain, pain. Efter en stunds plågan, lyssnande på lungor, hjärta och mage så satte han sig ner och blev tyst ett tag. Han tittade lite papperna och berättade att jag hade onormalt mycket vita blodkroppar i blodet (vilket tyder på en infektion i kroppen) och att jag hade en CRP som låg på 39 (den ska egentligen ligga under 10).

"Detta gör att vi måste ta in dig för observation under natten. Att skicka hem dig vore inte en sådan bra idé och vi vill ha dig nära ifall någonting skulle brista eller om det skulle bli värre. Du kan måsta opereras."

Well, jag ville nästan gråta. Där satt jag, en 18-årig tjej som nästan aldrig haft behov av sjukhusvård i hela sitt liv - och nu skulle jag läggas in?! Fanns inte så mycket att göra, så efter ett litet tag kom en sjuksköterska och satte dropp på mig. Det betydde att jag från och med då inte fick äta, vilket inte kändes så roligt eftersom jag inte ätit något på 24 äckliga timmar. Struntade i frukost innan vi for till NUS ifall de ville operera något.

Efter ett tag kom en kille och styrde mig upp till Kirurgen 1 där de ville jag skulle vara. I rummet låg tre tanter, det var lite blod i handfatet, larm pep och ute i korridoren så hördes det höga skrik av en manlig röst. Jag ville inte vara där, men jag fick så vackert gå med på det. Var hungrig, trött, småskakis och kände mig fast vid min droppställning.

När mamma åkte hem tog jag mitt täcke och gick till ett tomt rum som hade TV. Det kändes ärligt jättekonstigt. Men tror ni inte att ett underbart ansikte kikar runt hörnet till rummet efter ett tag? Min Alexander.
Han kom med en supermjuk pläd, tjocksockar, böcker och något annat väldigt behövligt - öronproppar. Men framförallt så kom han ju med sig själv. Han stannade ända tills jag skulle sova. Underbara pojke.

Dagen efter, alltså igår, så var jag helt slut när jag vaknade. Hade sovit dåligt, blivit väckt av nattpersonal under natten som ville ge smärtstillande och kolla tempen i örat. Andra kunde gå och äta frukost, men jag hade ju som sagt ätförbud. Fortfarande. Medan andra åt så fick jag ta fler blodprover, få mer dropp och läkare nummer 3 kom och undersökte mig.

Men rätt var det var så kom två underbara ansikten - Annelie och Alexander. Fy vad jag är kär i er två. Jag kände mig jätteful och supertrött, men bara att ha dem där gjorde hjärtat mycket gladare. Efter någon timma så kom även min familj, så jag var omringad av kärlek.

Efter ytterligare någon timma så kom en sjuksköterska och bad mig följa med på ett ultraljud. Anledningen till att jag skulle göra ett sånt var för att de ville se om det var blindtarmen som spökade eller om jag skulle ha någon cysta. Det var faktiskt väldigt häftigt på ultraljudet! Jag berättade hur intresserad jag var till honom som undersökte mig, så han riktade skärmen mot mig och berättade vad vi såg. Jag har nu bland annat sett mina äggstockar och livmodern. Det kändes som om jag var gravid när jag låg där. Åh.

Tur i oturen så hittade han inget på ultraljudet, så jag blev istället skickad till gyn för att göra ett ultraljud där. Hade ingen aning om hur de skulle göra det eller så, men det insåg jag när jag klev in i rummet. Tillsammans med en undersköterska i rummet från Kirurgen 1 (som motvilligt följde med in i rummet) plus en läkare så skulle de göra en hel gynundersökning. Skulle ha uppskattat om jag fick veta det innan, tack!!!!!!! Men läkaren som jag hade var jätteduktig och sa hela tiden mitt namn. "Nu gör jag såhär, Sandra!", "Går det bra, Sandra?", "Hur känns det, Sandra?". Läkaren var från utlandet, så dialekten var jättesöt. Men nej, denna undersökning visade inte heller något. Tillbaks på ruta ett.

De kallade mig för Mysteriet. Ingen visste vad som riktigt var felet, även om jag hade symtom på blindtarmsinflammation, men allt stämde inte. Nu hade mitt CRP höjts från 39 till 59. Så för säkerhetsskull så ville de att jag skulle vara kvar på Kirurgen 1 en natt till för observation. När Annelie och Alexander fick veta det så kom de tillbaka till sjukhuset, mina hjärtan. Det var säkert tråkigt för dem att vara på sjukhuset, men de kom ändå. Vi spenderade kvällen med att prata, spela kort och genom att se på "Hål i väggen" och "Parlamentet". Det var jobbigt då ni gick.

Natten till idag gick mycket bättre. Kvällen innan så hade de flyttat droppet från vänster armvecke till höger hand för att det första hade åkt ut lite, så det fungerade inte längre, utan det läckte bara. Att ha droppet på handen gjorde att jag hade lättare att röra mig i sängen, även om det gjorde ont. Men jag kunde sova på magen den här natten!! Dock vaknade jag 07.20 av en undersköterska som ville ta fler blodprover på mig, men det är smällar man får ta. Just efter 09.00 så kom ett helt läkarteam tillsammans med studerande och ville kolla på mig. De klämde, tryckte och kände (aj), bad mig hoppa jämfota (som jag klarade av) och drog sedan slutsatsen att jag skulle få åka hem, på två villkor - att jag skulle klara av att behålla maten om de kopplade ur droppet och lät mig äta + lova att komma in till akuten så fort jag får magsmärtor eller feber.

Så jag trippade försiktigt bort till matsalen och tog för mig två rån och en mugg med blåbärssoppa - and I made it!! Kroppen kunde hantera maten som jag åt för första gången på tre dagar, så jag fick åka hem när jag ville. Just efteråt så kom Annelie och Alexander igen för att titta till mig. Förstår inte hur ni orkade...... allvarligt! De hjälpte mig packa ihop mina saker och vi gick och satte oss i TV-rummet. Lagomt till då så kom Kriko också! Vi satt och skrattade ett tag innan vi gick till bussen. De vågade inte låta mig åka ensam, så Annelie åkte med bussen (även fast hon skulle stanna i stan) och nu sitter jag här, ensam hemma i mitt hus.

Jag är trött. Har ont i ryggen och börjar må dåligt om jag anstränger mig eller går för mycket. Jag har tappat räkningen på hur många läkare jag har träffat och hur mycket blod jag har gett. Är öm i armveckan efter alla stick och ibland är det jobbigt att böja armarna. Har dessutom fått fin färg där de stuckit: lila, blått, rött, grönt och gult.

Har varit så glad över besöken jag fått av Annelie, Alexander. Sen har ju även Kriko, Petra och David kommit förbi och gjort mig glad. Alla dessa besök tillsammans under de tre dagarna som gått har resulterat i att jag var tvungen att bära hem två ICA-kassar med saker, bland annat en nalle som heter Håkan. Det känns konstigt att vara ensam nu, för jag är van med att det ska springa runt en massa folk. Nu har jag dessutom ingen som frågar mig om hur mitt samliv är, om jag har pojkvän, om vi har sex, om jag är gravid och massa sånt. För tro mig, de frågorna + mitt födelsedatum har jag rabblat väldigt, väldigt, väldigt, väldigt mycket.

Okej, min helg var inte speciellt superroligt, men det var en väldigt bra erfarenhet och det var bara att göra det bästa av situationen. Du överlever.



Jeremy Camp - I am nothing

sjukvårdsrådgivningen.

2008-10-25 | 10:30:19
"Du är fortfarande placerad i vår telefonkö. Din plats i kön är nr... 4".

Sjukvårdsrådgivningen kommer snart få höra min klagan. Usch. Min magsmärta har inte försvunnit över natten. Jag låg uppe till kl 02.00 inatt för att det gjorde så ont, kunde inte somna. Eftersom jag ska vara på jobbet om 1½ timma så blir jag bara mer stressad eftersom jag har flyttat mig en plats på 10 minuter. Om varje plats ska ta så lång tid så kommer jag komma för sent, vara mer stressad och spy på kuppen. Yeij.....

Nä, positivitet mina kära vänner. Positivitet.

Vi peppar upp oss med lite gangsta-sång, tycker jag!





• Flo Rida - Low

magont.

2008-10-25 | 00:57:26
Konstant molande magsmärta i fem timmar nu. Dislike it..

Det är sån där smärta som gör dig illamående! Om jag tar "för hårda" steg, hoppar eller trycker på magen så vill jag bara spy upp den. Ursäkta språket. Visserligen vill jag ta ut magen här och nu, även om jag bara sitter, men det som inte dödar - det härdar.

Har dock fått lön, alltid trevligt. Jobbar dock imorgon, inte alltid lika trevligt. Men jag försöker vara positiv och istället vara glad för att jag använder en del av min lediga tid till att bättra på kontot.



Men det dåliga verkar vara att jag fortfarande har samma lön som jag hade innan jag fyllde 18. Ey!? Måste kolla upp det där i morgon. Det ska inte stämma.....? Eller har jag fel? :O



Mark Wills - I do cherish you

höstlov.

2008-10-24 | 13:27:01
Min första dag på höstlovet. Vad stressigt. Jag vill inte ha lov, men snart är det slut i alla fall.

Jag gör alldeles för mycket på mina lov, om jag ska vara ärlig. Skulle dock inte kunna klara mig utan alla aktiviteter, så jag vet att det inte finns något att göra åt saken. Så, how does it look so far?

Fre - Alexander, samling, film?
Lör - jobba 12-21
Sön - jobba 07-12, barnvälsignelse, middag hos farmors, Annelie
Mån - stan med Alexander + Annelie + Christoffer, DG?
Tis - DG?, jobba på innebandyläger
Ons - jobba på innebandyläger, jobba på Hammarhöjd? Alexander?
Tors - jobba på Hammarhöjd? jobba på snickeriet?
Fre - Emil 18 år, leda sång, dansa?
Lör - Alexander, sjunga?, samling
Sön - LEDIG! .. tror jag?

Så.. om ni vill hänga med mig så kan ni ju försöka hitta en ledig stund.



Sailon - Sacred

paket.

2008-10-23 | 21:44:03
Vad är det här!? Idag så fick jag hem ett paket - igen!! Det här börjar ju bli en liten tradition, så snart blir jag inte förvånad längre.


Vitt, smalt och .. ja, skit samma. Ni ser ju faktiskt själva, doh.

Men whatever, öppnade paketet och där i låg en mascara från Cliniderm! Tydligen så har jag varit med i någon undersökning och som tack för medverkan så fick jag en mascara. That was.... nice. Haha!

Si på koen!



Alain Clark - Your angel now

Mr A.

2008-10-23 | 21:36:41
Jag kan inte klaga på min pojke.

Han vet att jag har haft ont i axeln, så när jag kom hem till honom idag så tog han fram en liten manick, en så kallad TNS!
"TNS, transkutan elektrisk nervstimulering, smärtbehandling genom elektrisk stimulering. Elektriska impulser alstras i en stimulator och leds via kablar och elektroder till hudytan över det värkande området. Där omvandlas de till nervimpulser och leds vidare i nervsystemet."


Här har vi då den lilla manicken. Självklart lurade han mig först
genom att säga att man stack in piggarna under huden, men
dessa skulle ju fästas till elektroderna. Jag hann bli skrämd, ja.

Han satte fast elektroderna på axeln och bad mig lägga mig i sängen. Där skulle jag ligga i 30 minuter, så han gav på förslag att jag kunde göra läxan medans. Han ville inte skulle störa läxläsningen, så han sa att han skulle träna.

Men tror ni inte att den underbara människan kommer in med ett fat med mina favoriter sen efter ett tag? Så där ligger jag i sängen, får elektrisk massage, han hade satt på musik - och så kommer han med fika.

Frukt, cashewnötter, Digestive och pepparkakor.

Du är underbar.


Flyleaf - Broken wings

Rosa Dagen.

2008-10-23 | 14:28:55
Här har ni bevisen på vår Rosa Dag!



Tyvärr så fick jag inte med en bild på Pontus tighta, rosa jeans. Det var en stor besvikelse... men jag fick i alla fall bildbevis på Emils kärlek till rosa OP-are!




Jessica Mauboy feat Flo Rida - Running Back

pain.

2008-10-23 | 12:32:23
Är det inte axeln så är det knäet. Är det inte knäet så är det nacken. Är det inte nacken så är det handleden. What the crap! Och varför har jag ont i min handled?!

Just nu så blir Annelie påhoppad av ett rosa troll, dvs Emil. Vi har ju Rosa Dagen idag på Jenningsskolan, och vi är några tappra själar som faktiskt har klätt oss i rosa! Jag ska inte ha någon vidare stor cred för rosa kläder, för jag har mest bara rosa detaljer. Annelie och Pontus är helt klart de bästa av oss. Pontus har till och med gått omkring i rosa (en aningens för tighta) jeans idag. Awesome!

Dagen till ära så kirrade jag och Annelie fika till Alexander och Christoffer. En butterkaka, saft och chokladbollar!


Nu blir det sista lektionen, sen så bär det av hem till Rotberget. Eller, hem till Alexander!



T.I feat Rihanna - Live Your Life

Kate.

2008-10-22 | 22:24:02
Bruden är ju bra.



Haha och nej, texten är inte mina egna tankar.



Kate Perry - Thinking of you

indeed.

2008-10-22 | 17:15:25
"Hellre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam".



The Killers - Human

hål.

2008-10-22 | 10:27:23
Inledde denna onsdag med ett religionsprov som gick rätt så bra. Nackdelen är väl den att jag slutade 1 h och 20 minuter tidigare och fick därför 3½ h hål. Det värsta är att alla andra har lektion nu! Plågsamt!

Ska försöka utnyttja min tid till att skriva en analys på filmen "Tillsammans". Den filmen är förövrigt helt konstig. Så nej, jag känner inte insprirationen flöda och välta mediasalen upp och ner med energi!




Sophie Delila - Nature of the Crime

RSS 2.0